När vi var hemma hos några kompisar för någon vecka sedan frågade killen mig varför vi inte har några mysiga nallar på soffkanten som våra kompisar hade. Jag svarade "därför att jag inte har fått någon", varvid killen tog saken i egna händer och gav mig en när vi firade två år i måndags. Så mysig är han (alltså nallen, men killen också självklart!). Så nu sitter Herman, som killen döpte nallen till, på vår soffkant.