Jag har inte bott hemma på länge länge och inte träffat min favvo-tjabo särskilt mycket men jag har haft honom sedan jag var 8 år vilket gör att det är rätt tufft just nu. Han är borta och ingen har sett till honom på tre dagar, absolut inte likt honom. Han var ju trots allt 17år gammal och var inte helt frisk. Han kände förmodligen på sig att det var dags men det gör ju inte direkt saken lättare. Han var min trotjänare och bästa kompis, låter kanske konstigt. Han förstod nog aldrig vad jag pratade med honom om men han var alltid där och tröstade mig. Kommer hädanefter vara väldigt tomt att inte ha någon att heja på när man kommer hem till föräldrarna. Jag tyckte det räckte med att Zara gick bort i julas. Det verkar helt klart inte vara vårt år i år. Skaffar man djur ska man vara beredd på när det här händer, MEN det är man ALDRIG!!!

Shit vad jag kommer att sakna honom - Älskade Pillan!