Jodå, sörru nu är det inte långt kvar tills vi sticker till ROMA!!! Längtar enormt mycket, fast tills jag får se dig igen känns ännu längre bort trots att det är närmare i tiden. Känns sådär kul just nu, tom nyheterna på teckenspråk är roligare. Usch, men det är väl bara att stå ut. Går ju ändå inte att ändra på något. Jag ska väl egentligen inte hänga läpp för det, för imorgon kommer *hip hopper Angie*!

Jag har börjat fixat till allt, men som tur är så är nog Angie rätt van vid att det ser ut som om en virvelvind har gått fram hemma hos mig. Tusen saker och alldeles för lite plats brukar standard vara, fast nu har jag massa mer plats men ändå har jag lyckats stöka till ordentligt. Värst vad man anpassar sig snabbt!

Körde Max-pass idag igen med Bett, grym ledare! Svår koreograferad aerobics med en del dans, sjukt kul och svettig blir man. Fast bredvid mig hade jag den där sorten som tycker sig kunna vara med på en sånt här pass, och som ligger efter ett steg hela tiden. Detta resulterar hela tiden i att jag hoppade in i henne och det enda hon gör är att stirra tillbaka och svära. Men hallå vad ska jag göra??? Jag vill verkligen träna under passet och inte anpassa mig till hennes dåliga nivå. Jag hade lust att säga åt henne att gå därifrån. Dock så är jag inte så elak så jag brydde mig inte utan försökte mota mig framåt.

Blodpudding nästa, säga vad ni vill men gott är det! Ha!