Nu har jag spenderat några härliga dagar i Sälen med familjen (minus lillsyrran då som bor i London) och haft det ritkigt skönt. Det är ju för himla gött att ha familjen så nära, plus att killens och min familj går jättebra ihop. Bättre kan det ju inte bli. Nej, det ska man verkligen vara lycklig över!

Tänk om det vore tvärtom, att de inte stod bakom det man gjorde och inte gick ihop. Hua, skulle aldrig klara av det. Vad gör man då, borde man inte känna sig ganska ensam isf? Familjen är ju det mest värdefulla som finns.

Bild från Sälen förra året (eftersom syrran är med). Ni är bäst!