Igår var det 9 år sedan min mormor gick bort, eller mommo som vi kallade henne. En helt underbar människa, som jag älskade något enormt mycket. Jag vet inte men det går nog inte en enda vecka utan att jag tänker på henne. Helt sjukt egentligen men hon betydde så mycket för mig.

Idag när killen och jag flyttade runt saker i sovrummet och städade undan lite hittade vi mina gamla dagböcker. Jag skrev inte så mycket dagbok när jag var liten men jag hade något år här och där när jag fick dille på det. De började med 1999 när jag var femton. Stod en hel del saker som killen tyckter var mycket underhållande och en hel del saker som jag hade glömt att jag hade gjort. Riktigt kul att titta genom.

Sen kom jag till den sidan jag minns allra mest, den som jag la ner mest tid till att dekorera, den som väcker starkast känslor, den som var svårast att skriva, den som har sidor som är helt knögliga, den som jag hoppades på aldrig skulle behöva skrivas. Sidan, den dagen min mommo gick bort. 15 augusti 2001. En tung dag för mig och en lättnande dag för henne. Jag fällde inte bara en tår när jag läste sidorna igen, tufft minsann.

Anledningen till uppröjningen i sovrummet var att vår fina dubbelsäng kom idag. Så nu får vi båda två sova i en säng, sköööööööönt! Nu ska bara väggarna bli ljusa också.

Vi är iaf nöjda men det finns mycket kvar att göra. Alldeles för mörka väggar!