Vill man att tiden ska rusa fram för att man längtar efter något eller ska tiden gå i princip den hastighet som den alltid gör? På samma gång som jag vill att det är helg redan imorgon och att den varar till nästa måndag (alltså i 5 dagar) så vill jag inte att mitt liv bara ska flyga fram utan att jag knappt hinner reflektera över det. Jag klagar alltid över att tiden går så fort. Senast i helgen hörde jag även det från minst tre av mina kompisar. Varför ska vi då hela tiden önska att helgen, någon aktivitet eller ett besök kommer tidigare än vad den/det egentligen gör? Om vi inte har tiden innan att längta så skulle vi ju aldrig kunna njuta när det vi längtat efter väl inträffar. Därför känner jag att jag nog ska försöka sluta önska att tiden går snabbare och njuta mer av livet. Fylla det med saker som utgör, som jag skrev igår, lite "milstolpar". Ta till vara på tiden. Många har sagt det innan mig men jag måste nog hela tiden påminna mig om att jag bara lever en gång. Det är så lätt att glömma och skjuta upp saker till nästa dag, och sen står man där med tusen saker att göra och då tycker man ofta att tiden går för snabbt. Att göra det man ska på utsatt tid, njuta av ledig tid och längta för att sedan få NJUTA!



Mellan de stunder jag har funderat på detta har även lite jobb, tränande och inhandlande av mat skett. På jobbet är det fortfarande fruktansvärt lugnt. Jag jobbar väl i maklig takt för att inte sitta sysslolös, skönt med mjukstart. Efter jobbet gick jag på mitt favoritpass - Afro! Det är så himla kul. Så annorlunda och man blir helt galet svettig, fast det gäller ju att ta i. Gjorde supergod sushi till middag. Lite kulturkrock, kul att testa annat. Kanske fick lite mersmak efter lördagens peruanska nationaldagsfirande.

Måste fräscha till mig nu. Tisdagar = TV-kväll! Grymt! Dags att krypa ner i myskläder.